Idag vill jag resonera med er om nÄgot sÄ snÄrigt som kroppsideal och sjÀlvbild. Ett Àmne som jag av mÄnga anledningar valt att inte ta upp sÄ mycket hÀr, trots att det Àr nÄgot som pÄverkar mig och er unga kvinnor som lÀser min blogg i allra högsta grad.
Största anledningarna till detta har nog varit att jag dels inte riktigt vetat vad jag ska sÀga mer Àn: ja, det pÄverkar mig ocksÄ. Ja, det suger. Men jag jag har liksom inga tips pÄ hur du blir mindre sjÀlvkritisk genom att tala till din spegelbild eller sluta med smink för att du Àr vacker som du Àr. Jag Àr ju lika fast i det som alla andra.
Dessutom Ă€r kroppsideal sĂ„ subjektivt. MĂ„nga skulle pĂ„stĂ„ att jag ligger för “nĂ€ra” idealet för att fĂ„ uttala mig (nĂ„gra skulle garanterat sĂ€ga att jag Ă€r för platt och androgyn för att kalla mig “nĂ€ra idealet” ocksĂ„) men lĂ„t mig berĂ€tta en sak: vi Ă€r sedan barnsben programmerade att hitta fel och brister pĂ„ oss sjĂ€lva till en mycket högre grad Ă€n hos andra. MĂ€ngden fel du ser hos dig sjĂ€lv handlar mer om din sjĂ€lvbild Ă€n hur nĂ€ra du faktiskt ligger nĂ„got av idealen fysiskt.
I mina svaga stunder kan jag inte acceptera att mina höfter och ryggrad Àr sneda pÄ grund av min skolios, faktumet att jag Àr mer Àn en decimeter lÀngre Àn de flesta andra tjejer, och att mina bröst i bÀsta fall skulle kunna jÀmföras med clementiner (haha). Jag slÄr vad om att var och en av er som lÀser detta ocksÄ har en rad issues.
De mentala verktyg och tankesÀtt jag funnit mest effektiva i att bekÀmpa sjÀlvkritik Àr att försöka genomskÄda hela industrin som tjÀnar pÄ vÄrt missnöje. Att inse att denna kÀnsla bara Àr en kugge i nÄgon annans feta maskineri. NÀr jag tÀnker pÄ alla 14-Äringar som köper sina första push-up bh:s pÄ olika H&M just i detta nu, hur mÄnga tighta jeans som hÄller in magen pÄ ett snyggt sÀtt pÄ olika kroppar, hur mÄnga tidningar med diet- och sjÀlvhjÀlpsrubriker som slinker ned i kvinnors kundvagnar vÀrlden över. NÀr man lyckas genomskÄda detta Àr det lÀttare att ta avstÄnd frÄn alltsammans, och kÀnna sig som nÄgon slags upplyst rebell som minsann inte tÀnker gÄ med pÄ dessa villkor (Ànda tills nÀsta förtroendesvacka slukar en). Vi förtjÀnar mer Àn att vÀlvilligt ro nÄgon annans bÄt genom att lÀsa fler mÄ bra-artiklar, spendera vÄra sista slantar pÄ serum och ÀndÄ i slutet av dagen inte kÀnna oss till freds med vad vi möter i spegeln om kvÀllarna.
Ett annat tankesĂ€tt som hjĂ€lper Ă€r hur begreppet “ful” och “snygg” inte Ă€r nĂ„got annat Ă€n en social konstruktion. AlltsĂ„, normer har alltid funnits för att tydliggöra en hierarki bland mĂ€nniskor, det verkar bara vara sĂ„ vi fungerar. Men detta har sett SĂ
olika ut genom Ă„ren, att thigh-gap och perfekt BHA-syrad hy rĂ„kar vara hett just nu Ă€r liksom bara en slump (eller en vĂ€l uttĂ€nkt marknadsföringsstrategi). Hade vi levt pĂ„ 1500-talet, dĂ„ man uttryckte sin status genom att visa att man hade rĂ„d med mat i överflöd och att man inte behövde arbeta i solen om dagarna, hade alla instagrambilder visat “snygga” blek-feta kroppar.
VÄra kroppar Àr vÄra. Vi förtjÀnar bÀttre Àn att bli Àgda av nÄgra slumpmÀssiga utseendemÀssiga pekpinnar?
Signaturen “R” frĂ„gade mig om hur idealen och kraven Ă€ndrat sig sedan jag gav mig in i modellandet, och för att avsluta detta inlĂ€gg pĂ„ ett nĂ„got mer upplyftande vis vill jag berĂ€tta att det faktiskt har skett en stor förĂ€ndring i branschen sedan jag gjorde mina första agentur-besök. Jag menar, förĂ€ndring i jĂ€tte-industrier som denna tar sĂ„klart m-e-g-a-lĂ„ng tid, men att jag vid 14 Ă„rs Ă„lder anstĂ€lldes pĂ„ grund av mina mĂ„tt och att jag idag frĂ€mst anstĂ€lls pĂ„ grund av min person (och min publik) Ă€r det inga tvivel om. De flesta stora företag gĂ„r mot en mer personlig, influencer-inriktad marknadsföring dĂ€r man anvĂ€nder sig av riktiga personer istĂ€llet för formstöpta ideal för att nĂ„ ut. Det Ă€r sĂ„ hĂ€ftigt för mig att fĂ„ vara en del av det. RĂ€tten till sin egen kropp har varit (och Ă€r) ett av de hetaste Ă€mnena samhĂ€llsdebatten pĂ„ sistone, nu mer Ă€n nĂ„gonsin vĂ„gar vi vĂ€l tro att utvecklingen, i alla fall pĂ„ vissa plan, gĂ„r Ă„t rĂ€tt hĂ„ll? Vi mĂ„ste det.
Today, I’d like to write about something so complicated as body ideals and self-image. A subject I for many reasons have chosen not to write about much so far, even though it’s something that affects me and all the young women who’s reading my blog.
The biggest reason have probably been that I didn’t really know what to say more than: yes, it affects me too. Yes, it sucks. But, I don’t have any tips on how to become less self-critical by speaking to your reflection in the mirror or stop using make up because you’re beautiful just the way you are.
In addition, body images are so subjective. Many would probably say that I’m “too close to” the ideal to be entitled to say anything about this (some would definitely say that my body is too flat and androgynous to be “close the ideal” too) but let me tell you something: we have since been childbirth been programmed to find errors in ourselves to a much greater extent than we do in others. The amount of errors you find in yourself depends more on your self-image than how close you objectively are to the ideals.
In my weak moments, I can not accept that my hips and spine are skewed because of my scoliosis or the fact that I’m over a decimeter taller than most other girls, and that my breasts size-wise are far from comparable with melons, or even oranges, haha. I bet that each and every one of you also has a number of issues with your own bodies.
The mental tools I’ve found the most effective in overcoming this self-criticism are to try seeing through the entire industry that benefits from our dissatisfaction. To realize that this feeling is just a cogwheel in someone else’s machinery. When I think of all the 14-year-olds who are buying their first push-up bra’s at H&M’s all over the world right now, how many tight jeans that’s holding in women’s bellies, how many articles with diet tips getting clicks right now.
When you realize all of this, it’s easier to distance yourself from it, and feel like an enlightened rebel refusing to agree to these cruel terms (at least until your next self-esteem dip).
Another way of thinking is how the terms “ugly” and “pretty” are nothing but a social construct. Norms have always existed to strengthen a hierarchy among people, it just seems to be how we humans work. But these norms have looked so different over the years: the fact that thigh-gap and perfect BHA-acidified faces are trendy right now is just a coincidence (or a well-though out marketing plan). If we would have lived in the 16th century, all instagram images would have shown pictures of trendy pale, fat bodies, showcasing our abundant wealth keeping us well fed and not having to work in the sun along the peasants.
My body is MINE, and I certainly deserve better than being owned by some seemingly random “beauty rules”?
“R” asked me how the ideals have changed since I started with modeling, and to finish this post on a positive note, I want to tell you that there actually has been a major change in the industry since I did my first agency visit. I mean, changes in giant industries takes aaaages, but the fact that I, at the age of 14, was employed because of my measurements and that I today am employed today mainly because of my persona (and following), is undeniable. Most major companies are going toward a more personal, influencer-focused marketing (with a little more diversity in appearance). I’m happy to be a part of that. Finally, the topic of owning your own body is more current and alive than for as long as I can remember in debates all over the world. Now more than ever, I dare to believe that the industry is going in the right direction. I have to believe that.
Ingenting Àr sÄklart svart eller vitt och jag tar gÀrna emot alla era tankar och Äsikter. Det skulle vara spÀnnande att fÄ bolla Àmnet med er i kommentarsfÀltet.
Slutligen vill jag dela nÄgra bra lÀnkar pÄ Àmnet, dÀr mer upplysta personer Àn mig diskuterar vÄr syn pÄ vÄra kroppar och ideal:
The sexy Lie at TEDxYouths
Boken KĂ€ra liv och Caroline diskuterar skönhetsindustrin och begreppen “ful” och “snygg” pĂ„ ett roligt och vettigt sĂ€tt.
Venus- SVT play – En dansk dokumentĂ€r om kvinnor och sexualitet.
Puss och kram, kÀrlek till er alla! <3
Of course, nothing is black or white and I would happily read all your thoughts and opinions. It would be intressant to discuss this topic with you in the comments below.
Finally, I’d like to recommend you to watch the TED talk “The Sexy Lie” if you haven’t already done that. Caroline Heldman does an amazing job clarifying the industry I’m writing about above.
Big hugs and lots of love to all of you <3