Nu tänkte jag ta med er hela vägen tillbaka till Kalifornien. Sean och jag hade sovit en första pirrig natt i en stuga nästan helt utan värme, spenderat morgonen med att i sängen, omringade av prasslande kartor, göra en plan för dagen. Vi var nämligen tvungna att lägga om vår rutt efter varningar om en inkommande snöstorm, vår hyrbil hade varken vinterdäck eller snow chains.
Now, let me bring you all the way back to California. Sean and had I slept in a cabin almost without heating, then spent the morning in bed, surrounded by paper maps, making a plan for the day. We were forced to change our route after warnings of an incoming snowstorm, our rental car had neither winter tires nor snow chains.
Det sög till ORDENTLIGT i magen när vi efter någon timmes körning började komma upp på bergen, på flera ställen härjade av skogsbränder.
I could feel the excitement in my whole body when we came closer to the mountains and suddenly had views like this outside our windows. There were signs of forest fires everywhere.
Alla mac-ägare som känner till denna vy räcker upp en hand! Berget på bilden är berömda El Capitan, som precis som flera andra nationalparker och bergstoppar fått namnge skrivbordsbakgrunder och uppdateringar till mac. Efter att ha sett detta på sin skärm varje dag i flera år kändes det bisarrt att ha det utanför bilrutan.
Raise your hand if you recognize this view! The mountain in the picture is the famous El Capitan, which, like many other national parks and mountain peaks, Mac desktop backgrounds and system updates have been named after. Having seen this on my screen every day for several years, made seeing it in real life feel very bizarre.
Eftersom vi var tvungna att stanna bilen vid varje möjliga stopp på vägen upp för att kunna gå ut och gapa åt utsikten tog körningen längre tid än vi trott. Någon gång på eftermiddagen kom vi fram till Glacier Point där vi sett ut en hike.
Since we had to stop the car at every possible place on the way up to go out and look at the mindblowing view, the driving took longer than we had planned. Sometime in the afternoon we arrived at Glacier Point where we went out on a hike.
Vi sick-sackade ner för berget mot ett vattenfall vi kunde höra långt där nere i dalen.
We zig-zagged down the mountain to a waterfall we could hear far down in the valley.
Men även här var det omöjligt att inte stanna och blicka ut över utsikten en gång i minuten. Vi rörde oss för långsamt.
But we still just couldn’t resist stopping to look at the view all the time. We were moving too slow.
När solen gått ner bakom topparna och himlen skimrade rosa var vi tvungna att skaka av oss förtrollningen och glömma vattenfallet. Vi vände och skyndade tillbaka upp mot toppen. Vi ville inte behöva köra ner för berget när graderna nått under noll-strecket, och än mindre fastna ensamma nere i dalen utan lampor när snöstormen rullade in.
When the sun had gone down behind the mountain peaks and the sky was all pink, we had to break the spell and forget about the waterfall. We turned around and hurried back up towards the top. We didn’t want to have to drive down the mountain when the degrees reached below zero, and even less so, get stuck alone down in the valley without lights when the snowstorm arrived.
Lagom till att mörkret lade sig var vi tillbaka vid bilen. Precis när vi kört ut ur parken på jakt efter ett motel att spendera natten på såg vi de första snöflingorna.
Just when it got completely dark, we were back at the car, ready to go find a motel to spend the night at. Just as we left the park, we saw the first snow flakes.
Morgonen därpå vaknade jag av att det smärtade i hela ansiktet. Precis som vanligt när jag är sjuk kändes mina bihålor som instabila tryckbehållare som när som helst skulle kunna detonera i en högst obehaglig explosion.
The next morning I woke up with an intense pain in my face. Just as usual when I’m sick, my sinuses felt like unstable pressure vessels that could detonate at any time in a highly unpleasant explosion.
Släppte inte snorpappret på hela dagen, haha.
Didn’t let go of the toilet paper to blow my nose during the whole day, haha.
Vi bestämde oss för att utföra större delen dagens utflykter med bilen eftersom min fysiska kapacitet inte var bättre än en 85-årings.
We decided to do most of the day’s excursions by car since my physical capacity wasn’t better than an 85-year-old’s.
Under en kort bensträckare träffade vi på denna krabat. Samma dag stötte vi även på varg och björn vid vägkanten. Jag var inte förberedd på hur mycket vilda djur vi skulle möta i parkerna, sammanlagt under resan såg vi säkert minst tio olika arter varav många jag aldrig sett vilt i Sverige.
During a short walk we met this little guy. On the same day we also encountered wolf and bear cubs in the forest by the road. I wasn’t prepared on how many wild animals we would meet in the parks, I think we saw at least ten different species during the whole roadtrip, many of which I’ve never seen wild in Sweden.
Sean ville bestämt se ett vattenfall efter gårdagens avbrutna hike, men på grund av det torra klimatet var till och med vattenfallet vid den stora vattenreservoaren som försörjer stora delar av San Francisco med vatten, torrt. Han var glad ändå.
Sean still wanted to see a waterfall after yesterday’s interrupted hike, but due to the dry climate even the waterfall at the large water reservoir supplying big parts of San Francisco with water was dry. Luckily he was happy anyway.
Detta utlopp var det närmsta “vattenfall” vi kom. MEN KOLLA VILKEN VY!
This was the closest we came to some kind of waterfall, haha. BUT HEY, what a view!!!
Ännu en gång föll mörkret och vi jagades ut ur parken med varningarna om snöstormen. Eftersom de inte har några lampor vid vägarna i Cali blev det helt mörkt omkring oss, förutom när vi fick möte. Denna kväll körde vi mycket längre bort än natten innan, hela vägen till Sequoia där vi skulle spendera dagen därpå. Men det ska jag berätta ALLT om i nästa inlägg! Hoppas ni gillade detta! PUSS!
Once again the darkness fell and we left the park with the warnings about the incoming snow storm. Since there was no lights by the roads in Cali (besides from the lines on the ground), it was completely dark around us except when there was a meeting car. This evening we drove much further than the night before, all the way to Sequoia where we would spend the next day. But I’ll tell ALL about that in the next post! Hope you liked this one. HUGS!
OUR US ROADTRIP PT 1- SAN FRANCISCO
