För prick en månad sedan landade Sean och jag i San Francisco. Jag gissar att de flesta av er minns de rasande skogsbränderna som härjade i Kalifornien?
Den tjocka, vita rök och märkliga kemiska lukt som svävade i luften utanför flygplatsens entré gav en väldigt surrealistisk stämning. Som om planet landat mitt i en av de framtidsdystopiska rullarna vi sett på Netflix istället för i SF.
Sean and I landed in San Francisco exactly a month ago. I guess most of you remember the furious forest fires in California at that time?
The thick, white smoke and strange chemical smell filling in the air outside the airport entrance gave a very surreal atmosphere. As if the plane had landed in one of the dystopian movies we’ve watched on Netflix instead of in SF.
När vi äntligen tagit oss in till vårt Airbnb i Castro (ett rum hos en pratglad amerikan som precis som alla andra vi mötte i SF jobbade inom “tech”), gjorde vi det klassiska misstaget att ge vika för jetlagen. Innan mörkret hunnit lägga sig sov vi tungt.
When we finally got to our Airbnb in Castro (our host was a very talkative guy who just like everyone else we met in SF, was working in “tech”), we made the classic mistake of giving in to the jet lag. We slept like babies long before the sun had gone down.
Klockan 04 tyckte våra förvirrade kroppar att det var dags att gå upp, så det gjorde vi.
Vi insåg snabbt att det inte var morgondimma som vilade över staden, den rökfyllda luften hade långt sämre värden än storstäder i kina. Det första inköpet vi gjorde blev därmed två munskydd.
4 in the morning, our confused bodies thought it was time to get up, so we did.
We soon realized that it wasn’t morning fog covering the city, the smoky air had far worse values than big cities in China. The first thing we bought on the trip was two face masks.
All lokaltrafik var gratis på grund av den dåliga luften. Det utnyttjade vi för att ta oss ner till hamnen, Embacadero, upp till Lombard street- världens krokigaste gata (som skymtade fram bakom en tjock klunga turister, resans kanske minst nervkittlande turistattraktion ska sägas haha).
The public transport was free because of the bad air. We took the bus down to the harbor, Embacadero, up to Lombard Street (not the most exciting tourist attraction I’ve seen haha).
Eftermiddagen strosade vi längs med Polk street, gick på vintagebutiker och tittade på människor. ReLove är en liten butik vid korsningen Washington street med hög fyndpotential. Här stod jag och såg hemlig ut i kön till Swan’s oyster depot (för tydligen köar man till alla bra restauranger i SF)- efter flera timmars strosande kändes det rimligt att ladda om med ostron och crab salad.
In the afternoon we strolled along Polk street, went to vintage stores and looked at people. ReLove is a small shop by the junction Lombard/Washington Street filled with really cool, but still cheap, pieces.
Here I am (looking VERY anonymous haha) in the line to Swan’s oyster depot (apparently there’s a line for all good restaurants in SF). Anyway, after several hours of strolling, our bodies deserved oysters and crab salad. Let’s just say it was worth the wait.
Gatorna låg nästan helt öde, bara enstaka människor som hastade mellan olika byggnader med air filters. Trots den MÄRKLIGA stämningen var jag upprymd:
The streets were almost completely abandoned, aside from a few people hurrying between buildings with air filters. Despite the strange atmosphere, I was excited because we were on our way to…
..för att jag än-tli-gen skulle få se detta gulliga fejs igen!! Nacha lämnade Europa i höstas för att bo med sin kille i San Fransisco i några månader. Kul för honom synd för oss. Detta var i alla fall anledningen till att jag övertalade Sean att åka på roadtrip i Cali just då. Bästa Nacha. Vi gick på de Young museum och drack bärs.
see this cute face again!! Nacha left Europe last autumn to live with her boyfriend in San Francisco some months. This was partly the reason why I persuaded Sean to go on a roadtrip in Cali at that time, to get to see her again. We went to de Young Museum and then to a bar.
Nästa morgon gick vi upp samtidigt som nattmörkret skingrades på gatorna. God morgon solen!
Another extremely early morning! We went up as soon as the darkness of the night disappeared from the streets.
Ett stycke morgontrött bejb (vi drack oootroliga mängder kombucha under resan, utbudet i Kalifornien går inte ens att jämföra med det här hemma)
Haha, tired but 100% cute (we drank huge amounts of kombucha during our month in the us, the range and prices are so so much better in cali than in Europe)
Vi lärde oss ganska snabbt att dela på de gigantiska portionerna.
We learned quite quickly to share all the big portions to avoid aching stomaches, haha.
Vi ägnade en hel dag åt att upptäcka Mission. Det är ett stökigt men spännande område där konst, hipsterz och coola cafeér blandas med hundratals mexikanska restauranger, och en övervägande mexikansk befolkning. Jag kände mig som hemma! På många vis påminde det om områden i Berlin, där vitt skilda kulturer och kretsar kan dela på samma stadsdel (oooch man såklart med rätta kan sucka om gentrifiering).
Längs med Valencia street hittade vi second hands, den fina bokbutiken Dog Eared Books och o-tro-li-ga tacos och burritos.
We spent a whole day discovering Mission. It’s a messy but exciting area where art, hipsterz and cool cafes are mixed with hundreds of Mexican restaurants, and a predominantly Mexican population. I felt like home! In many ways, it reminded of areas in Berlin, where widely different cultures and nationalities can share the same neighborhoods (and, of course, there’s an ongoing discussion about gentrification).
Walking along Valencia street we found second hands, the awesome bookstore Dog Eared Books and amaaazing tacos and burritos.
På kvällen bestämde vi oss för att utforska Castro, området vi valt att bo i och som vi fick beskrivet för oss som “närmast hela västvärldens epicentrum för den moderna gayrörelsen”. Kanske var det den lite obekväma känslan av att för första gången som heteropar vara i minoritet som fick oss att röra oss därifrån ganska snabbt, eller den totala avsaknaden av tjejer (nästan hela Castro är gay, men precis som på många andra ställen är det bögkulturen som syns mest). Hur som helst är Castro en viktig del av gayhistorien och det var häftigt att se.
In the evening we decided to explore Castro, the area we lived in that people described as “the western world’s epicenter for the modern gay movement”. Perhaps it was the uncomfortable feeling of for the first time being in minority as a hetero couple that made us leave quite fast, or the total lack of girls (almost entire Castro is gay, but just like in many other places the male gay culture is dominating the scene). However, Castro is an important part of gay history and it was really impressive to see.
Dagen därpå besökte vi Land’s End! Efter att ha spenderat två dagar i city var det så nice att se en annan del av stan. En av de finaste grejerna med SF är ju alla vackra grönområden och parker.
The next day we went to Land’s End! After spending two days in the city it was so nice to see another part of town. One of the best things with SF is all beautiful green areas and parks.
Dimman låg fortfarande så tjock att vyn som i vanliga fall skulle bestått av Golden Gate-bron bara var en vit vägg.
The fog was still so thick that the view which usually would consist of the Golden Gate Bridge was just a white wall.
På eftermiddagen mötte vi upp Nachos och Alex igen för att hänga i Ashbury och käka på hypade Burma Superstar (efter en timmes köande SÅKLART).
In the afternoon, we met Nachos and Alex again to hang out in Ashbury and have lunch at the hyped restaurant Burma Superstar (after an hour’s queuing, of course). It totally lived up to the hype!
Efter en hel eftermiddag och kväll tillsammans kramades vi hejdå och sa vi ses i jul.
Jag hade verkligen förväntat mig på att kära ner mig totalt i San Fransisco, men i efterhand har jag ändå blandade känslor för staden. Det fanns både sidor jag verkligen gillade men mycket som kändes skevt för mig också. Så kan det vara.
After hanging out together a whole afternoon and evening we gave each other long “see u at Christmas”-hugs.
I was really expecting to fall in love with San Francisco, but afterwards I still have mixed feelings for the city. There were both sides I really liked but also things I didn’t.
Dagen efter plockade vi upp bilen vi hyrt och ställde in gps-en på Yosemite! Känslan där och då i bilen, att lämna staden bakom sig och ha äventyren framför sig, det är banne mig det bästa jag vet.
The next day we picked up the car we had rented and started the drive to Yosemite! The feeling there and then in the car, leaving the city behind and having the adventure in front of us, that’s the best feeling I know.
HEJA dig som kämpat dig igenom hela detta inlägg, i nästa del berättar jag allt om vad vi gjorde i Yosemite. PUSS!
Hope you enjoyed this incredibly long post (told you I’d tell you everything!), in the next part I’ll write all about what we did in Yosemite. KISS!
I went to San Francisco somthing like 4 years ago. It had been a dream of mine for as long as I could remember and it felt very surreal to be there, to see the Golden Gate, narrow streets and all… I totally fell in love with that city. I guess we all have different feelings about those places but I know I fell something there that I had never felt anywhere else! I’m really happy to see this long post about the city, and I can’t wait to read about the rest of your trip!
Lucie,
http://thefrenchpier.blogspot.com/
Jättehärligt inlägg!
Great SF report. A little unfortunate that you were there as the forest fires were burning.
I like the pics as always. 
It’s good to see some kombucha in here. It’s a nice cold sparkling drink.