THOUGHTS ON SOCIAL MEDIA

Kan vi prata lite sociala medier? Bra. Det är ju oundvikligen något jag funderar mycket på, och läser mycket om.
Hur mycket jag än älskar mitt jobb så är det väldigt påfrestande för psyket att dagligen jobba med att bli omtyckt (“likead”) av människor. För det är ju i stor utsträckning det jag arbetar med. Att försöka förstå vad människor (och de brands jag jobbar med såklart) tycker om och sedan producera content som gör alla nöjda (helst utan att tappa min egen smak i ekvationen).

Jag älskar hur inbjudande de flesta sociala medier är, att alla har möjlighet att göra sig hörda och uttrycka sig relativt fritt. Att människor världen över kan inspirera och låta sig inspireras, att det är gratis och öppet. Men det är viktigt att prata om konsekvenserna som oundvikligen kommer på köpet.  Att vi, som alla är en del av detta, också till exempel måste fundera över varför det i stor utsträckning leder till psykisk ohälsa. Vad händer med vår självkänsla när varje inlägg lättvindigt bedöms av omvärlden med en like eller icke-like? Vad händer med vår kreativitet när systemet premierar de konton som uppskattas av så många som möjligt och inte lyfter fram smala konton, de som provocerar eller bryter ny mark.
Har ni sett avsnittet “nosedive” av Black Mirror, avsnittet där människors status helt beror på social rating av utomstående personer? Vi är inte så långt ifrån det där som vi kanske tror. Visste ni att man redan testar ett socialt ranking-system som detta i Kina? Det ger mig rysningar.

Detta inlägg är inte menat som någon slags bakåtsträvande kritik mot sociala medier (jag älskar ju sociala medier på många sätt!). Jag kände bara för att skriva av mig lite om ämnet, eftersom det är något som berör oss alla. Det är hälsosamt att ifrågasätta den riktning det tar, trots alla fantastiska fördelar det har.
Jag har för första gången börjat ta detta på allvar genom att göra praktiska förändringar i min vardag. Jag har aldrig telefonen i sängen eller vid matbordet, lägger bort den vid sju på kvällen och minimerar tiden på Instagram, Facebook och bloggar på semestrar (som den jag befinner mig på just nu, haha). Bara för att hålla fötterna på jorden, separera på verklighet och virtuella världen och kunna se sociala medier för vad de faktiskt är: ett smart forum för att hålla kontakten eller spännande sätt att dela inspiration, som inte på något vis avgör ditt värde som person.
Jag kan tänka mig att ni, mina kära bloggkonsumerande läsare också har funderat på detta. Kan ni inte lämna en kommentar eller skicka ett mail om ni har något att tillägga? Vore spännande att läsa. PUSS <3

Can we talk a little about social media? Good. This is obviously something I think a lot about, and read a lot about.
Though I love love love my job, it is very hard for a persons mental well being to every day work with being like by as many as possible. If you think about it, that’s exactly what I’m doing: trying to understand what people (and the brands I work with of course) likes and then produce content that makes everyone happy (preferably without losing my own taste in the equation). My professional value is to a pretty high extent based on getting other people to like me.

I love how inviting social media is, that everyone has the opportunity to make themselves heard and express themselves relatively freely. That people around the world can inspire and be inspired, that it’s free and open. But it is important to talk about the consequences that will inevitably comes with it. That we also for example have to think about why it leads to such a great deal of mental health in the world. What happens to our self-esteem when each post is judged by the outside world with a simple like or non-like? What happens to our creativity when the system rewards the accounts that’s liked by as many as possible and doesn’t highlight niched accounts, and those who provoke or break new ground. Have you seen the Black Mirror episode “nosedive” (the one where people’s status depends entirely on social rating)? We’re not as far from what as we might think. Did you know that they’re already testing a social ranking system like this in China? That gives me shivers.

This post is not meant to just be a criticism of social media (I love social media in many ways!). I just felt like letting out some of my thoughts on the subject, after all it’s something that affects us all. It’s healthy to question the direction it’s taking, despite all the amazing benefits it has.
For the first time, I’ve begun to take this seriously by making practical changes in my everyday life. I never have the phone in bed or at the dining table, I try to not use it after seven in the evening and I minimize my use of Instagram, Facebook, and Blogs on vacations (like the one I’m currently at, hehe). Just to keep my feet on the ground, separate reality from the virtual world and see social media for what it actually is: a smart way of keeping in touch and exciting ways to share inspiration, which in no way determines my value as a person. I can imagine that you, my dear blog-reading followers, also have thought about this. It would be really cool if you left a comment or sent me an email if you have something to add. Would love to read it. Hugs <3