TILLBAKS TILL NÅNTING JAG FÖRSTÅR

Morgondimma över ängarna, alldeles nyplockade morötter som fortfarande är lite jordiga när man äter dem, en perkulator som låter som någon som snarkar när man kokar kaffe i den, stickade tjocktröjor som luktar trähus, knottriga ben när man klättrar upp på bryggan efter ett dopp i det kalla vattnet och kajsas mormors goda rababerkräm med sojamjölk på en solvarm veranda. Ja, ni kanske börjar förstå i vilket tema min helg har förflutit. Att åka till varuträsk är lite som att sätta sig i en tidsmaskin och kliva ut mitt i en av alla mina somrar på landet när jag var liten. Fast tillsammans med Siri, Ebba, Kajsa och Karin förstås. Känner ni igen den känslan?

Morning mist over the meadows, so freshly picked carrots that are still a little muddy when you eat them, a percolator that sound like someone who snores when you make coffee in it, knitted thick sweaters that smells like wooden walls, goosebumps on your legs when you climb up on the bridge after a swim in the cold lake and Kajsa’s grandmother’s good rhubarb cream with soy milk on a sunny porch. Yes, you might begin to understand in what theme my weekend has passed. Going to Kajsa’s grandparents inVaruträsk is a bit like travelling in a time machine and step out in the middle of one of all my summers on the countryside when I was younger. But togheter with Siri, Ebba,Kajsa and Karin of course. Do you recognize that feeling?